Piast

ja , nu har jag varit ute där min älskde lilla ängel ligger och vilar så fint.
åh , uscha de känns verkligen inge vidare när jag tänker på att hon kmr verkligen aldrig komma tillbaks.
Jag har svårt att förstå , att hon verkligen lämnat livet. att hon verkligen lämnat mig här ensam..
fortfarande fast dgått ca 10 månader, så vaknar jag iblandoch tror att hon står där utanför, i hagen ochbara väntar på att jag ska komma och gosa lite och ha med mig några äpplen.
Men, jag blir alltid lika besviken, för hon står inte där ute längre :(
När allt var som värst så sa dom till mig att jag skulle skriva ett brev till henne, och sedan läsa det högt någonstans där jag tycker om att vara, sedan elda upp det, för att då har jag ändå fått saker sagt som jag känner att jag behöver liksom, men så många brev jag skrivit , men jag vågar inte läsa dom sedan, jag är rädd, men vet inte riktigt vad jag är rädd för. Allt känns så svårt.
Hon fanns alltid där när jag behövde henne som mest. , hon svek mig aldrig. hon var min allra bästa vän. visst hon kunde inte prata tillbaks till mig, men hon visade att hon förstod att inte allt var som de skulle, och hon var mitt allra bästa stöd. Kommer aldrg kunna berätta för något om allt jag varit med om, allt om hänt, allt som finns inom mig. det var bara henne, bara bara henne .. och det är nog för att den enda jag har kunnat lita på till 100% är Piast ! !
Men jag tror att jag börjar inse att hon kommer aldrig mer komma tillbaks till livet, hon kommer bara finnas i mitt hjärta , mina drömmar , mina tankar. Men aldrig mer i livet .
Så idag satte jag mig och skrev ett brev till henne, plockade lite blommor åså, och gick ner till platsen där min lilla ängel somnade in så fint. jag började göra i ordning, men det kändes så hemskt , så jag fick ta ett litet uppehåll. får fortsätta senare. när jag känner att jag har orken. men brevet blir nog inte läst ännu, jag vet inte om jag är rädd för att inse sanningen, . att jag är rädd för att inse vad jag faktist tänker och tycker. för jag skriver alltid ut mina känslor , men har sedan svårt att läsa vad jag skrivit för d får jaginse hur verkligheten är.
Ibland är jag deppig och jätte ledsen och vet inte varför, då skriver jag, och sedan läser, då förstår jag varför jag är ledsen. för jag får inte ur mig känslor om jag ite skriver. inte dom riktiga känslorna !

Nu vill jag bara lägga mig ner , vila , jag vill känna mig fri, jag vill känna mig trygg. jag vet att Piasts ända dröm är att jag ska vara lycklig. och hon finns alltid vid min sida.

Piast - jag saknar dig.. inge, och då menar jag ingen kommer någonsin förstå vad du bettyde för mig, eller vad du fortfarande betyder för mig. hur tacksam jag är över att du funnits vid min sida, hur ofta då trstat mig, och att du fick mig att stanna i livet. åh gumman.. jag älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0