lillSarajohansson

vet inte vart jag ska ta vägen, känns som att jag sviker mig själv. jag vill baralägga mig ner ochdra täcket över huvudet.. det skulle kännas så mycket lättare då.
så  mkt lättare om man inte måste kämpa emot sina problem. jag kommer inte orka kämpa emot länge till, jag har kämpat så många år, 10 år. 10 år av en massa problem, som inte vill lämna mig, jag orkar inte.
jag saknar Piast , jag saknar mitt hjärta, min älskling.. hon som fick mig att må bra, hon som gjorde mitt liv värt att leva,. hon fick mig att kämpa .. men hon blev till en ängel den 15 november 2008.. jag blev lämnad här, hade jag fått välja själv, så hade jag nog flygit med upp och blivit en ängel jag med ..
Sen saknar jag min söta Tindra , hon lämnade mig och blev en ängel den 8 december 2009..
Jag ligger här, och funderar ; är de verkligen värt de? ska jag vara feg och lämna allt, eller ska jag fortsätta må skit och försöka kämpa emot? allt känns så hopplöst, jag orkar inte hela tiden ha gråten i halsen och känna hur tårarna tränger bakom ögonen, de gör så ont.
natten i natt har varit för jävlig,
kom hem 23.30 , tårarna bara sprutade, jag gick in och åt 2 mackor, gick ut och skulle lägga mig å sova, då kom tårarna som en jävla kanonkula, dom sprutade för fullt, och de gjorde så ont i ögonen. de fanns inge stopp, jag saknade piast, jag saknade tindra, och jag är besviken på mig själv för att jag inte räcker till .
Det känns som om jag fått en kniv i hjärtat. jag satte mig på golvet och plågade mig själv med att läsa allt som jag skrivit genom åren, de gjorde så ont i hjärtat, att jag hade kunnat göra vad som hellst för att någon skulle komma och ta mitt liv. jag vet inte hur länge jag ska orka , jag vet inte hur länge jag ska klara att stå emot allt .
faaaan ! om ja gändå haft Piast här. om jag ändå kunde få mina tårar att sluta rinna , om jag ändå bar kunde få ligga här och dra täcket över huvudet och aldrig mer kliva upp .. jag är helt slut i kroppen , orkar ingenting , sover helatiden över, ..
näe ffan !:'(